Vem skall inta landet…

… Jesus Kristus eller Muhammed?

Låt mig redan i början få göra två viktiga deklarationer.

  • Jesus Kristus kan egentligen aldrig jämföras med Muhammed. Jesus Kristus är Guds son och själv Gud, medan Muhammed är Allahs profet. I detta gör jag två påståenden. Gud och Allah är inte samma väsen. Jesus och Muhammed har inte ens jämförbart samma ställning.
  • När Mose återger Guds ord och använder ordet ”inta” i GT:s tid betydde det krig. I min överföring av ordet till Sverige idag, betyder det ett Andligt intagande, via Andens strid.

Det är i 5 Mos 1:6-8 som Mose upprepar vad Guds sa till Israel (folket) när de var vid berget Horeb: ”Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg. Bryt nu upp och bege er till… Se jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det…”

Berget – trakten – Horeb var en mycket spec plats. Gud hade räddat Israel ur egyptiernas våld och lett dem ut ur Egypten. Här vid Horeb ger Gud dem löftet att: ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund… skall ni för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk.” (2 Mos 19:5-6)

Med 5 Mos avslutas tiden för Israel då de ”bara” vandrade runt i öknen. När Mose i bokens sista kapitel dör och begravs sker en stor förändring. Israel börjar – med Josua som härförare – inta det land Herren givit dem.

Nu var det slut på tiden då Israel ”bara” vandrade runt i öknen – nu var det dags att greppa Guds befallning att inta och skapa landet för Guds egendomsfolk och för Guds synliga avtryck i världen.


Svensk kristenhet är idag på motsvarande sätt i slutet på den tid då vid kan vandra runt i våra ”interna Gudsupplevelser”. Vi skall i vår tid, med Andens hjälp, gå ut och Andligen inta landet.

Det kan göras på många plan. Ett plan, ett område, som vi måste inta är det samhälleliga engagemangets område. Vi måste skapa ett fundament i vårt land, där möjligheten att fritt föra ut evangelium stärks och skyddas, men samtidigt där människor skyddas från att tvångsmässigt anamma en viss religion. Vi måste minnas att enbart det trossteg som tas frivilligt, är ett sant trossteg.

Landets stora fiende i detta är islam och islamisering. Kristen tro vänder sig med en öppen erbjudande hand mot personen. Islam vänder sig med knuten näve och kedjor mot staten och berövar människan den personliga friheten.

Det är dags för Sveriges frälsta, att fysiskt böja sina knänNot) i bön och personligen säga: ”Herre här är jag sänd mig”. Det är inte de andra – kollektivet – som behöver gör detta. Det är jag och du, som skall bli Andens redskap.

Not:) Jag är fullt medveten om att alla inte kan böja sina knän. Jag tror dock att knäfallet – om möjligt – är en styrka för vårt personliga bedjande. Det är ingen lag, som gör Gud mer lyhörd eller välvilligt inställd. Men det är ett personligt handlande som hjälper oss förstå och koncentrera oss på allvaret i bönens möjlighet och kraft.

Kommentera


NOTIS: Alla kommentarer granskas innan de publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.