Vad är en tro som frälser?

”Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Joh 3:35-36 (Johannes evangelium kap 3, vers 35 och 36)

Ordet ovan innehåller den frälsande trons två grundläggande begrepp:

  • Tron på att Jesus är Guds Son
  • Tron på vad Jesus säger – lydnad

När jag var barn trodde jag att Gud fanns. Jag trodde att Han hade en Son – Jesus. Jag visste vad påsk var: Man åt ägg, sköt raketer och att det var då Jesus hade korsfästs, dött och uppstått. Gud och Jesus var ngt mellan avlägsen tradition och avlägsen verklighet.

När jag var barn visste jag inte ngt om att den moral, de levnadsregler, vi uppfostrades att leva efter byggde på kristna traditioner, än mindre på vad kristna traditioner var. Jag uppfostrades i begrepp om: Rätt, fel och medmänniskor.Påsken 1968 föll dessa båda begrepp på plats:

  • Tro på vem Jesus är.
  • Förståelsen att jag måste lyda vad Han säger i sitt Ord.

Båda dessa begrepp blev verkligheter för mig den påsken, -68, och jag förstod – jag var då fjorton år – att min flummiga Gudstro och mina halvhjärtade försök att leva ”rätt och riktigt” inte kunde frälsa mig. Nyckeln som Gud gett människan att bli frälst – att bli Hans barn, att få evigt liv och att få livet nu att fungera som bäst – var att bestämma sig för att tro både på vem Jesus var och vad Jesus sa.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Rom 10:9 (Paulus brev till romarna kap 10 vers 9 och 10)

Nu kanske någon säger: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar.

  Jak 2:18 (Jakobs brev kap 2, vers 18)

Ett hjärta som är fäst vid tron på Gud och på vem Guds Son är och vad Han gjort, får som mål rättfärdighetens gärningar.

Kristna traditioner i sig frälser inte. En flummig Gudsbild frälser inte. Men när dessa begrepp verkligen får ta tag i en människa och en människa tar tag i dem – då sker det under som kallas frälsningens under.

Jag växte upp med kristna traditioner. De frälste mig inte, men de var en ändå vägvisare mot frälsningen.

Kommentera


NOTIS: Alla kommentarer granskas innan de publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.