Getsemane

Getsemane – ångestens trädgård.
Där mötte jag Dig,
på århundradens avstånd.

Du tog dig tid att mötte mig där,
mitt i Din kamp.

Jag kunde inte förstå den,
inte mäta den.
Bara ana dess omfattning,
och att den gällde också mig.

Det var min smärta Du valde att ta.
Min skuld Du där valde att lösa.
Din droppar av blod,
var droppar för mig.

Du valde betala,
vad jag aldrig kan återgälda.
Jag blev inte skuldfri somligt,
jag blev skuldfri allt.

“… planterade i Herrens hus”

(Ur Ps 92, vers 14)

Vilka vackra ord, att få vara –  planterad.

Detta är inget plantan själv åstadkommer.
Komposition och plantering ligger inte i växternas egen förmåga,
det är trädgårdsmästarens verk.

Han ger varje planta sin egen optimala uppgift.
Någon blir solitär.
Några bildar ett fång, en häck, en ljuvlig palett av färger.

Alla bilder ett budskap – bär ut en lovsång.

Ingen planta blir planterad förgäves.
En solitär är en solitär.
Om någon fattas, bland några,
– om än så liten – 
blir där trasighet.

Herrens hus är Guds hus,
Hans hus är nuet och evigheten.

Trädgårdsmästaren är Kristus,
Honom förutan uppstår kaos, förfall och slutlig förödelse.

Kristus planterar Guds hus,
så låt dig planteras.
Först när Kristus får plantera, 
kommer vi alla rätt i helheten.

Vårt liv blir till mening, 
när vi tillåter oss bli,
…planterade i Herrens hus.

Ge inte upp

Jag upplever att jag har en speciell hälsning… ett ord är starkt kopplat till ordet “bröd” och det gäller en kallelse som Du fått.

Du upplever att Du just nu är i en ökenvandring. Och Du har kommit dit att Du nu är i frestarens fokus och inför hans lockelser. Han viskar till Dig: Ge upp!

Du hade en stark upplevelse, som ingen människa eller tiden egentligen kan ta ifrån Dig – även om också Du själv stundtals tvivlar. 

Du såg Hans väg för Ditt liv. Men Du lät dig föras ut på en annan vandring – och där föddes frö av tvivel. Du hindrade aldrig satan att vattna och nära detta tvivel och nu viskar han: Förneka Din kallelse – släpp taget!

Den hälsning jag har till Dig är rubrikens: Ge inte upp! Guds kallelse är inte struken ur ditt liv!

För att Du skall förstå att detta är till Dig – får Du ett speciellt bibelord:

”Människan lever inte allenast av bröd.”

Jesus uttalar dem i Matt 4:4 och Du vet vad orden betydde och betyder.

Därmed har jag gjort vad Herren manat mig till. Nu får Herren ta denna hälsning och lägga den i Din väg – Amen!  

Från alternativen till Svaret

Har du sökt i alla alternativen?
Prövat Yoga, New Age, Nyandlighet – och mycket mer?
Då vill jag berätta något – något mycket, mycket viktigt!

Du har sökt fel! Eller kanske skall jag uttrycka det så här:
Du har med längtan sökt bland ALTERNATIVEN,
men missat det enkla SVARET!

Jesus Kristus – Guds Son – är inte ett alternativ!
Han är Guds – alltets Faders – enda och evigt hållbara Svar!

Mitt i

En vanlig dag,
– mitt i en vanlig vecka, mitt i en vanlig månad, mitt i ett vanligt år –
mitt i livet…

Nja… mitt i livet, är väl lite väl mycket sagt – numerärt. Att jag skulle bli ett hundra trettio år – nja? Nej, mitt mitt i livet passerades kanske för tjugo år sedan? Jag är en bit ner i utförsbaken…

Men jag är ändå alltid mitt i livet, så länge jag lever. Inte mitt i livet per årsdefinition, men mitt i livet per de möjligheter just jag har – nu.

Jag mår bra, har det bra – jag tillhör nuets liv.

Gud! Låt mig se Din ledning för denna dag,
denna möjligheternas glänt, mitt i mitt livs historia – Amen.

Ditt livsblad

Varje dag är ett oskrivet blad,
det är Du som skriver det.

Du har inte rätt att förändra andras och andra inte ditt,
Du äger bara – men fullt ut – ditt eget!

Du kan skylla andra för att redan ha fyllt Ditt blad,
med den rätten har Du gett dem – och ger dem.

Bryt deras rätt, ta den tillbaka.
Be Gud att Han visar Dig och hjälper Dig skriva
det som – trots andras krav – är Ditt eget livsblad.

Tid till beslut

Att fatta beslut är livsnödvändigt. Det är en del av livets hjärtslag. Livet kräver oräkneliga beslut för att det skall kunna kallas liv. Vissa beslut måste ske snabbt, andra ger oss betänketid. Men gemensamt för dem är att innan vi fattat beslutet, är också det inte fattade beslutet ett “tills vidare” fattat beslut: Vi har valt att inte bestämma oss och därmed “stå” där vi är.

Livets i särklass viktigaste beslut, gäller frågan om evigheten. Det beslutet förbli ett ofattat beslut den dag vi passerar vårt livs gräns. Därmed blir detta icke-fattade beslut då ett beslut – utan att vi kanske nu inser det.

Att inte ta ställning till den gåva du nu räcks, blir en gång en förbrukad möjlighet – när din tid till beslut passerat.

Liv och hopp

“Finns det liv finns det hopp!”

Ett “kärt gammalt uttryck” – med dubbel sanning. För vill man greppa ett hopp, måste det finnas liv. Dvs – det finns inget hopp utan liv…

Som troende ges jag liv till hopp.

Inte ett hopp som bygger på egna förmågor, inte ett hopp som bygger på världens möjligheter, utan ett hopp som sträcker sig bortom mig själv och världen.

Jag bygger mitt liv på Gud. Det liv som ger mig rätt till oändligt och gränslöst hopp, är livet jag ges av Gud.